Det är vanligt att kvinnor intresserar sig för mode och många kanske hävdar att det ligger i deras natur. Vetenskapligt började man frångå uppfattningen om att könen har olika naturliga egenskaper, på 1900-talet. Idag dominerar uppfattningen om konstruerade egenskaper, d.v.s. att egenskaper är socialt och kulturellt inlärda. Kvinnor är således inte predestinerade att intressera sig för mode. Så varför intresserar sig så många kvinnor för mode? Jo de har naturligvis fått lära sig sedan spädbarnsåldern att skönhet (först gullig, söt och näpen, sedan vacker, snygg och sexig) genererar positiv feedback medan fulhet osynliggörs. Men bortom denna ganska uppenbara förklaring till modeintresset finns (enlig mig) en spegling av samhällsstrukturens könsmaktsordning.



Ytliga kvinnor
Historiskt har kvinnor blivit beskyllda för ytlighet och idag beskylls de fortfarande för det. En allmänt rådande uppfattning är att kvinnor inte bryr sig om de viktiga sakerna i livet, så som politik, logik, intelligens, problemlösning och ekonomi. De anses istället engagera hela sitt väsen i ytligheter så som svaller, inredning och just mode. Denna generalisering görs oavsätt om kvinnan ifråga dedikerar hela sitt liv åt mode eller om hon bara i förbifarten tittar in i ett skyltfönster.

Konstintresserade män
Att vara intresserat av något vackert, estetiskt tilltalande eller kanske utstickande objekt är en vitt täckande beskrivning av konstintresse, som många män anser sig ha. Men det är ocskå en beskrivning av modeintresse. Men kvinnors modeintresse reduceras istället till ytlighet. En ansedd tavla blir på mannens vägg en symbol för smak, kultivering och status. Men mannen ifråga ser på sin frus moderna byxor som ett onödigt och ytligt köp. "Typiskt kvinnor" säger han till polarna, som nickar instämmande och tänker på sina fruar. Deras värld är så liten och ytlig, tänker de föraktfullt. Och det är just det som är problemet: deras värld är så liten och ytlig.

Enda möjligheten till identitet
Kvinnor i Sverige idag har samma rättigheter som män, men de har inte samma behandling som män. Sedan antiken - och kanske ännu längre tillbaka? - har kvinnor blivit nekade det offentliga, intellektuelle, politiska, problemlösande och logiska livet. De förpassades till den privata sfären - till reproduktion istället för produktion. Idag yrkesarbeter kvinnor, men deras chanser till heltid är sämre än männens och familjens tillökning resulterar oftast i en fördelning där kvinnan stannar hemma med barnen avsevärt mer tid än mannen. Bland toppar i Sverige finns fler män än kvinnor och både i offentlig och provat sfär blir kvinnor reducerade till naiva. De blir symboliskt klappade på huvudet och ombedda att hämta kaffe. Männen å andra sidan uppmuntras från födseln till att ta beslut, använda intellektet och satsa på karriären. Det betyder att mäns identitetsarbete utgår från vilka de är (för de blir tagna på allvar) och vad de gör (för deras prestationer erkänns). Medan kvinnor blir förminskade (för de blir inte tagna på allvar) och deras handlingar förbises (för oavlönat hemarbete eller lågavlönat omsorgsarbete är väl ingen konst). Är det då så konstigt att kvinnor tar alla tillfällen i akt att skapa sig identitet och sikta mot lite status? Är det då så kontigt att modeshopping har en terapeutisk inverkan på så många kvinnor på det att de känner sig mer "hela" när de fått köpa rätt scarf? Summa summarum känns fenomenet modeintresserade kvinnor väldigt tragiskt: De blir reducerade till ytliga när de egenlitgen praktiserar smak, stil och kreativitet, som sin enda utväg till att skapa en identitet, eftersom alla anspråk på en personbaserad identitet nekas dem.